Vi kämpar på.
Vi kämpar med att hitta tillbaka till vardagslunken. Trots att vi skakats om så måste tvätten tvättas, maten stå på bordet och saker fixas. Man kan liksom inte bara lägga av. Det är bra. Att det finns saker som håller oss sysselsatta så vi inte tänker sönder oss. Även om det måste få finnas tid till eftertanke också naturligtvis.

Igår kväll sysselsatte vi oss med Onyx pyssel. Det finns hur mycket som helst att göra överallt. Oftast är det kanon roligt. Men ibland när tröttheten suger (som ungarna skulle ha sagt) så kan man inte låta bli att undra om alla förstår hur många timmar och hur mycket kraft och "tänk" som går åt.

Nu drar jag på Qi-gong. Ska försöka fylla på med massor av glad, pigg energi. Vet redan att efter passet kommer vår ledare säga; "Spara nu på energin så ni inte tar slut".
Funderar på att fråga om det finns kurs i det också. I hur man sparar och hur man i sådana fall kollar saldot på den sparde energin och ser om man ligger back. Har just nu ingen aning även om det fortfarande känns som om jag ligger på plus.