Läste just äldsta dotterns blogg, www.raffigt.blogg.se, och jag kan inte vänja mig vid tanken. Hon har blivit så stor. Hon är såå klok, så vacker både i tanke och sätt. Hon är en av de personer i mitt liv som jag känner störst respekt och beundran inför. När hon talar om sin ståndpunkt i olika sammanhang går det alltid rätt in i hjärtat. Jag kanske inte alltid avslöjar att jag tar in det hon säger till mig. Men alltid finns det med mig när jag klampar vidare.
Hon kan vara hur omöjlig som helst då det gäller vardagliga ting som att hålla reda på sina saker och sig själv. Men när det kommer till tankar om livet och om kärleken till sin omgivning är hon helt enkelt fantastisk. Hennes sätt att formulera lycka och olycka i sina texter får mig oftast att gråta. Lika mycket av maktlöshet då hon inte mår bra som av lycka och stolthet när hon sätter ord på saker jag så väl känner igen känslan av.

Träffade Amanda en stund i lördags och en stund i igår. Det var snabba möten. Snabba men kärleksfulla. Kramar och fina ord. Hon är alltid på väg men ger alltid oss föräldrar del av sin värme och omtanke.


Jag kommer aldrig förstå hur det gick till när vi lyckades få de finaste barnen i världen!