..det blev igår. Hade inför födelsedagen funderat och funderat på "hur" jag skulle fira. Skulle man ha en stor tillställning? Hyra lokal? Eller skulle jag boka hotell och bara åka iväg från alltsammans? Gruvat mig en del. Vad ville jag egentligen?
Det slutade med att jag gav upp allt funderande och sa "näe, struntar i det".

Då klev äldsta dottern, Hanna, in i handlingen och med hjälp från lite olika håll ordnade hon en hel dag för mig. Hon är inte bara en grym planerare utan också, visade det sig, en liten person som visste precis hur jag ville ha min dag. Detta trots att jag inte visste det själv. Det är kärlek! Dagen innehöll så mycket mysigt och roligt men jag måste ändå säga att en sak jag uppskattar nästan mest var att Hanna & Janne tagit ledigt från sina respektive vardagssysslor och var med mig hela dagen. Under dagen ramlade det också in massor av sms hälsningar. Sånt gör en glad!

Morgon började med frukost på sängen och det första brevet dök upp. Brev Nr 1 tillsammans med ett kort på minstingen. Order om att njuta av frukosten. Sen Brev Nr 2 och ytterligare ett kort, nu med bägge döttrarna. En kort beskrivning av vad som skulle ske under första delen av dagen. Hanna fixade med musik, ljus och massor av frukt och juice och sen fick jag underbar massage. Tog vidare ett långt bad innan chauffören Janne dök upp och tog oss till Vildmarkshotellet där han bjöd på god lunchbuffé. Det var så mysigt, lugnt och trevligt. På vägen hem hämtade vi upp Amanda och Andreas som varit i skolan under dagen.

Väl hemma kändes det bara lugnt och skönt. Började fundera över om vi skulle planera att se Let's Dance finalen. Men då hade jag inte räknat med Brev Nr 3. "Middag på Rhodos med nära och kära". Wow! Äta ute igen och ingen disk. Lyx! På Rhodos slöt Amandas pojkvän Markus upp. Där satt min älskade mamma och pappa och dit kom också barnens pappa, världens bästa Nicke. Att får ha alla Er, mina bästa och finaste omkring mig är det bästa.

Middagen åts och jag fick blommor och paket. En ny mobil och av tjejerna; en tattuering. (jag har pratat om det i många år och nu ser det ut som om jag inte kommer undan längre) Underbara presenter! Tack!

Tackade för maten och skulle nu bara åka hem och dra på mjukisbyxorna och kravla upp i soffan. Trodde jag! Brev Nr 4. Efterätten väntade, stod det. Mätt var jag, men visst lite till gick väl att pressa ner. Men vart skulle vi? Tyckte det var skönt när vi styrde bilen hem och förstod att mjukisbrallorna inte var så långt borta. Efterätten skulle ätas hemma.

Sen fick jag dagens största överaskning! På något märkligt sätt får de övriga mig att vara den som först kliver över tröskeln. Hinner tänka "nån har varit här" innan jag hör "jag må hon leva"- tonerna ljuda från köket. Sången var så låg, så fin, nästan som ett luciatåg. Va? Fattar verkligen ingenting och första impulsen är att backa och låta nån annan kolla vem som är i mitt kök. (som om dom inte visste det redan!) Kliver till sist in och ser att hela köket är pyntat med ljus och cerpentiner. Fikat är framdukat och där står dom och sjunger. Alla Hannas fantastiska "sju-nyanser" vänner och två av mina favoritkillar Anton och Linus. Fattar Ni!? Dessa sköningar har vikt hela fredagkvällen för att fixa och dona för mig. Jag blev helt överväldigad. När Anton sen sträcker fram paketet från honom och hans urgoa föräldrar då brister det. Tror tom att jag sa (eller om jag bara tänkte) "har inte grinat på hela dan men nu tror jag faan, att det är dags". Kom aldrig och snacka med mig om att dagens ungdom inte bryr sig, att dom bara är ute och ränner och inte har social kompetens. Jag hoppas verkligen att alla Ni som är föräldrar åt dessa ungar fattar hur stolta Ni ska vara över dom. 

Sen blev det fika. Kladdkaka och Götas goda tårta. Mysigt, glatt och precis bara så skönt avslappnat som jag ville ha det. Med alla dessa grymma ungdomar som har så mycket vettiga tankar, så mycket värme och så mycket humor så om man tankade ner det och omvandlade det hela till energi skulle vi kunna sluta fundera på att släcka jorden!!

Stort Tack till Er som gav mig en grym födelsedagskväll.

P.S. Tror att jag är skyldig Janne en ordentlig ursäkt då jag vid ett okontrollerat ögonblick blev grinig över att han svarade så oengagerat på alla mina frågor. Han var rädd att försäga sig och bestämde sig därför att vara tyst. Detta gjorde undertecknad, kontrollfreak som jag är, oerhört frustrerad. Så Janne; förlåt att jag är världens jobbigaste och tack för att Du står ut! D.S.