Man ska inte göra sig till. Fortsatte på den matlagning som Hanna påbörjat men inte avslutat då hennes mobil ringde.

Spädde ut såsen sen i lördags med lite mjölk i en kastrull på spisen innan den tillsammans med pastan åkte upp och in i micron. Jag har stuvat in micron i ett av kökets överskåp för att den inte ska ta plats på nån bänk. Alltså ska tallriken upp och in i micron. Eftersom jag är kort så ska tallriken över huvudet och det krävs att man håller den rakt för att maten inte ska glida av.

I det här fallet råkade jag vinkla den en liten aning varpå jag helt plötsligt hade en stor blaffa sås över min kofta.
-Men åh, stönar jag.
Tar av mig koftan för att torka bort det västa innan tröjan åker i tvättkorgen.
Lägger koftan lite snyggt på spishällen, där en av platttorna nyss varit på och bänner nästan hål i plagget.
-Men åh, suckar jag igen.
Högt, så att Hanna ska fatta att nu får hon ta hand om sin mat själv.

Så nu är min kofta är nerkladdad och bränd. Det luktar bränt garn i hela lägenheten men Hanna har fått mat.
Bra Monika! Bra!