Först tror man att ovissheten är det jobbigaste som finns.
Livet förändras så fort och tiden innan man vet hur, tror man är den värsta.

Sen när man väl får veta. Då hade man gärna krypit in i bubblan en stund till och fortfarande hoppats. Hoppats på det minst värsta.

Tänker på de finaste små människorna som måste ta fighten, vare sig dom vill eller inte. Åh, om jag hade kunnat hade jag tagit den fighten själv.