Idag blev det ett besök på akuten i Nyköping. Det var under tvång och inte alls nått kul.

Fick plötsligt väldigt ont i bröstet under fömiddagen. Janne som ringde på frukosten hörde att läget var något panikartat.
Han kastade sig i bilen och vips så hade han bestämt att vi skulle till akuten och därmed basta. Jag var inte direkt med på noterna. Vägrade men hade inte mycket för det. Han gav sig inte.

Hatar sjukhus, hatar att vara liten och rädd och hatar att veta att nån annan tar över kontrollen. Och allt det där händer liksom automatiskt när man kliver in på ett sjukhus. Men dom var var snälla sköterskerna, trots att jag tjurigt talade om att jag inte alls ville vara där.

Man tog iallafall EKG och konstaterade att hjärtat fungerade normalt. Sen tömde man armen på flera liter blod. Gillar inte stick i armen heller. Mitt under den proceduren undrar Janne om vi ska bli blodgivare. Han har sån tajming den mannen!!

Proverna visade ingenting farligt dom heller. Läkaren misstänker broskskador eller att jag kan ha inflamation i några muskelfästen efter några envisa förkylningar.

Jag släpptes till sist loss från sjukhusskjortan och fick nöjt åka hem igen. Kommer aldrig erkänna det högt men det var skönt att få det kollat och så här efteråt kan jag känna tacksamhet för att Janne var envisare än mig. Fast jag tror inte jag visade nån större tacksamhet under färden in till sjukhuset. Kände mig mest som en ilsken väsande katt. (Orkade inte domdera så högt med bröstsmärtor.)

Fast jag är klen och trött efter dagens äventyr så nu blir det sängen.
Må gott alla!