Hanna lämnade hemmet för ett par dygn sen och skulle åka på innebandy i Botkyrka. Meddelade att hon sov hos Jossan på natten. For sedan vidare till Högsjö igår för att hälsa på hemma hos klasskamraten Frida. Kom hem sent och sov hos pappan i natt då hon ska till farmor på påskmiddag idag.

Har alltså inte sett henne på ett par dygn. Trots att hon bor här. Vi har pratat och vi har sms:at. Tror att jag haft bra koll på henne så det är inte det att hon går vind för våg. Men hur orkar hon? Jo, därför att livet är som bäst när man tillsammans med människor man gillar bara kan få leva för stunden utan krav och förväntningar. Jag förstår henne så väl. Jag var precis (och är nog fortfarande det till viss del) likadan när jag var i hennes ålder. Livet när det är som bäst!

Ska vänta med att påminna henne om plugget tills ikväll. Synd att förstöra allt det mysiga genom att ta ner henne på jorden så. Men snart måste hon återvända till det där inrutade vardagstugget igen. Vet att hon kommer klaga över ångest och tristess. Det kommer gå åt choklad och glass i mängder!!!