Uppe tidigt idag. Att gå ur slafen sju är tidigt för mig. Speciellt när jag haft två dötttrar som haft lov hela veckan och traditionsenligt vridit dygnet. Dom är vakna halva nätterna och sover hela dagarna. Detta medför att den arma modern ställer in sig i ledet och intar samma rytm. De är okej en vecka så här men nog är det tungt när man inser att det kan finnas andra som anser att jag bör vara på plats klockan tio i Nyköping. I det här fallet är det arbetsförmedlingen som längtar så efter att få träffa just mig! Men det funkar...får ta en tupplur på eftermiddagen sen.

I onsdags var det en underbar höstdag med hög luft och sol. För en stund fick jag för mig att jag nog ändrat mig på äldre dar och börjat gilla hösten. Tänkte för mig själv att det måste vara åldern. Insåg i går kväll hur fel jag haft. Har inte ändrat mig ett dugg. Hösten och framför allt november är en jobbig period. Det är mörkt när man går upp och mörkt när man kommer hem. (såvida man går upp normal tid och inte gör som vi gjort den här veckan för då har det nästan börjat skymma när man går upp) Sent i går kväll hämtade jag Hanna i Bryngelstorp. Regnet öste ner och det blåste småspik. Jag gillar verkligen inte att köra bil i det vädret. Idag är det samma trista mörker. Dom hade tydligen lovat snö från SMHI. Men inte änns det. Nää...sommardäcken får sitta på Pärlan ett tag till.

Dags att få på sig paltorna för att åka in till Nyköping.
Fortsättning följer....