Tänk om människor i allmänhet kunde börja tänka till i sitt sätt att vara mot varandra.

Nu menar jag inte att alla måste gå omkring och vara så puttinuttiga och älska alla.
Nej inte alls. Man behöver inte alls tycka om alla och alla kan inte vare sig tycka som Du eller gilla Dig.
Det är inte det, det  handlar om. Men om man tänker efter så handlar livet i stort och smått om att fungera ihop med andra människor. På ett eller annat sätt. Åtminstone om man vill få saker och ting att fungera någe så när smidigt och kanske har man dessutom ambitioner om att få en del saker gjorda och kan behöva få flera att jobba mot samma mål.
Det är ju svårt att flytta berg själv. (Jag hade fullt upp med att flytta bokhyllan igår kväll)

Har på senaste tiden allt oftare uppmärksammat att människor gärna vill trycka ner andra, istället för att lyfta dessa.
Man går medvetet in för att såga någon vid fotknölarna antingen genom en hård ordväxling eller genom andra knep där man uppenbart märker att det handlar om att utesluta någon från en grupp eller att skapa någon slags maktkrig där man själv har tänkt att stå som segrare.

Detta händer lite överallt. I skolan, på arbetsplatsen, i laget  men även på andra platser i vårt samhälle.
På arbetsplatsen kan chefen tom gå ut och säga att man vill att de anställda ska vara med och "tycka till" för att känna delaktighet. När den anställde sen repat mod och ger ett förslag visar chefen på ett sätt som inte kan tolkas på annat sätt än som en "klapp på huvudet". Det där förstår inte Du lilla vän. Jag menar inte att den högst ansvarige ska köpa alla förslag med hull å hår. Men man kan väl iallafall visa att man lyssnar och funderar på förslaget.

För mig är detta inte bara rent elakt och taskigt. Det är dessutom så osmart. Osmart, sett ur den egna synvinkeln.
Som jag ser det finns det inget att vinna på detta beteende. Såvida man inte tänkt fira segern ensam den dagen man lyckats föringa alla i sin omgivning.

Nä. Det gäller nämligen att vara smartare än så. Vill man själv nå ett mål och få en ide genomförd gäller det att få sina medmänniskor med på tåget. Jag minns när jag jobbade i vården. Vi hade ibland vårtagare som tyckte dom kunde köra lite med oss personal. Flera av mina kollegor opponerade sig ljudligt och kände sig trampade på. Själv svalde jag mycket under en tid och det kostade lite stolthet men så länge jag själv inte såg mig som ett offer i sammanhanget var jag ju inte det heller. Kollegorna tyckte nog att jag kröp och smörade. Men det var inte alls så uan jag hade en strategi klar för mig redan från start.

I slutänden hade jag genom mitt sätt att agera skapat ett förtroende mellan mig och klienten/patienten och därigenom nått mitt mål då jag låtit vårdtagaren känna just delaktighet i besluten. Att jag haft klart för mig vart vi var på väg redan från början behövde ju inte vårdtagaren må dåligt över. Jag trampade inte på någon och tog heller inte ifrån personen ifråga sin rätt att bestämma över sitt eget liv.

Ovan var bara ett exempel. Men jag tror att man kan använda sig av detta sätt att tänka i så många sammanhang. Lite mindre prestige och lite mer ödmjukhet och vi skulle tillsammans kunna göra stordåd.

Kan också ge ett exempel på motsatsen där jag varit anställd och min chef varit den smarta, medvetet eller omedvetet.
Under sommaren har jag jobbat en hel del på Skokanonen. Jag har trivts utmärkt och roligast har det varit att jobba med chefen. Varför? Jo, för att hon kan konsten att få mig att känna att jag gör ett bra jobb, att mina idéer räknas. Min känsla har varit den även om det säkert många gånger blev hennes och företagets tanke som blivit genomförd. Ofta gick jag hem och tyckte jag blivit lyssnad på, samtidigt som jag fått en hel del gjort. Detta trots att jag har hur mycket som helst att lära inom branchen. Det är skickligt att kunna styra skutan dit man vill och samtidigt få sina medarbetare med sig. Stjärna i himlen till Carro!

Skickar som slutord på denna hysteriskt energiska utläggning med Er tieln på en bok skriven av Lena Nevander Friström. Läs den eller ta med Er titeln som ett slags ledord för hur Ni ska nå Era mål utan att göra andra människor illa.
Kan med fördel användas i nästan alla sammanhang inte bara i arbetslivet.

"Kränkta människor samarbetar inte- inte änns bra idéer fungerar utan samarbete"

Nu har Ni fått något att fundera över undertiden jag fortsätter mecka bokylla. Skriv gärna en kommentarer eller två när Ni ändå är inne och läser.

Hej så så länge!