Kom precis  hem efter en kväll med mat och godis och Janne och Andreas. Trevligt!
Idol tittande med det vanliga diskussionerna kring Johan Palms vara eller icke vara. Det känns som om alla är emot den lilla pojken och är man inte helt emot så älskar man honom tydligen vansinnigt eftersom han blir kvar vecka efter vecka.
På något sätt lyckas han  beröra och få tittarna att tycka något. Ingen verkar iallafall likgiltig inför denna "Emil i Lönneberga kopia". Tycker mest att det är läskigt att människor kan tycka så uppriktigt illa om någon i ett sånt här program. Han sjunger och gör det inte alltid speciellt bra (enligt Janne & Andreas urdåligt redan innan han öppnat munnen) men därifrån att verkligen uttrycka sin avsky. Jag kan ju knappt känna sådana känslor för kräk som Hitler och grabbarna. Än mindre för en liten förvirrad pojke som råkat ramla in i denna tv cirkus och blivit småtjejernas absoluta favorit. Emil, jag menar Johan, påminner mig om Noice sångaren Hasse Carlsson. Ung, tanig, ingen skolad röst men oj så söt och så älskad av oss tjejer i början av 80-talet. Måtte Johan vara bättre rustad för livet som stjärna, än vad Hasse var. 

Nog om detta! Under eftermiddagen har jag träffat världens bästa Malin. Som vanligt galet många skratt blandat med livets allvar. Hanna mötte upp hos Malin och sen drog vi båda vidare för att handla var sitt Happy Meal På MC-Donald.
Härligt gott att jag hann träffa Hanna en stund innan hon skulle vidare ut med tjej gänget ikväll.

Nu ska jag läsa några av mina favorit bloggar innan sängen väntar. Ska jobba imorgon så det blir uppgång vid halv nio. Ibland är det toppen med affärstider.

Ni som ska ut ikväll eller imorgon. Tänk på tystnaden som kommer med snön. Helt grymt!

Må gott och Sov gott!