Tripp, tapp...

God morgon lördag!
Ett snabbt "god morgon" efter en dusch och kaffe.
Har sovit grymt bra inatt och känner mig utvilad. Tänker på alla som var ute igår och känner sig tunga i skallen idag.
Ha, det kan Ni gott ha! Hoppas det var värt det.

Nu ska jag straxt ta mig ut genom porten, runt huset och fram till bilen. Allt jämt trippandes som en stel, gamal dam. Denna gångart framträder nämligen hos mig så fort det blir lite halt. Blev dock glad igår när jag upptäckte att Hanna trippar på samma fåniga sätt. Men hellre lite trippande än att fara i backen med en skräll. För det värsta är ju inte själva fallet, utan att någon kan se en och fråga hur det gick, när man ligger där och knappt vet vad som är vad på den sönderslagna kroppen. Dum som man är far man då upp, ler och säger: Det gick bra, ingen fara.
Sen lommar man iväg och gnider både armar och ben i förtvivlan. Men att visa någon, som man först roat med sitt icke glamorösa fall, att det gjorde ont som faan. Nej, det går inte för sig!

Önska mig lycka till. Ni ska här säljas skor!
Hej!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0