Jag är uppfostrad att inte kolla i andra personers plånböcker, att inte läsa andras dagböcker och inte heller läser jag sms i andras mobiler. I bloggens värld finns inga sådana här oskrivna lagar. Här kan man "tjuvläsa" hur mycket man vill och inte behöver man ge sig till känna som sagt vad. Det ingår liksom i spelet när man lägger ut sina tankar och åsikter på nätet.

Sedan jag började blogga så har jag plötsligt förstått hur många det är, som likt mig själv, kikar in i andras världar utan att ge ifrån sig ett pip. Jag kan se ett växnade antal som besöker min blogg varje dag vilket jag är jätte glad över. Ändå så lämnar dom flesta inte nån kommentar vilket man inte heller behöver. Men jag blir ju glad över dom som gör det förstårs!

Häromdagen fick jag frågan angående hur jag hittar alla blogga.  Fick faktiskt tänka efter lite över hur det helt konkret gått till.

Jag har hittat en mängd bloggar som jag, inte dagligen, men ändå varje vecka vill titta in på. En del är ju människor som jag känner men det finns också dom som jag känner till och så kategorin "jag vet vilka dom är men vet inte om dom vet vem jag är". Några av mina favoritbloggar hör till människor jag inte har någon som helst anknytning till men jag har blivit såld på deras sätt att skriva och finner väl nått slags nöje i att följa deras vardag. Kommenterar gör jag nog faktiskt bara då jag litar på att personen ifråga vet vem jag är. Bara det är väl lite knepigt resonerat då man som bloggare blir glad åt alla som läser, eller hur? Det spelar väl ingen roll vem som kommenterar? Om någon kommenterar en text så har man ju iallafall lyckats få läsaren att reagera på nått sätt. Känner att mitt eget tillvägagångssätt inte håller. Från och med nu ska jag bli bättre på att kommentera när jag läst nått jag tycker eller känner något inför. Basta!

Åter till frågan hur jag råkat ramla in i någons högst privata värld utan att bli direkt inbjuden men ändå förstått att det på nått sätt är "öppet hus."

De allra flesta har länkar till andras bloggar på sin sida. Oftast är det där jag börjat och sen löper detta suspekta nätverk på. Kan ta ett par exempel och därmed också avslöja ett par bloggar jag läser i smyg så att säga.

Martin Sundberg (ja Hedvigs pappa) har på sin sida www.metrobloggen.se/hundkast en länk till Lilla-Lina. (Lina och hennes man Robban bodde grannar med oss för några år sedan) Hon i in tur har på sin sida en länk till Henkrik vars sambo Hanna också har en egen blogg. Hanna pluggade jag på komvux med för massor av år sedan och är grymt duktig på olika typ av pyssel.  Ja Ni ser. Det blev några bloggar i en hast.

En sjuk värld!? Japp men rätt kul.
Men Ni om jag nån gång kommer på att jag vill  skaffa en facebook. Så tala om för mig att jag inte har tid med det.
Inte en chans!!!

Morsning!