I natt jag drömde och lite avslappningsövningar
Hanna är på bra humör idag. Detta innebär att allt blir galet knasigt och härligt bubblande skrattigt.
På vägen hem påbörjar hon en låt genom att sjunga nån strof och sen trycker hon upp micken (i det här fallet hennes mobil) mot mig och jag ska fortsätta på låten hon bestämt ska sjungas. Jag, som är hes, så jag knappt kan prata rasslar ur mig lite stönande läten.
-Men sjung då, skriker Hanna och gör om hela proceduren igen.
-Men varför sjunger du inte?
Det kan ju bero på att Ni mina båda döttrar allt som oftast himlar med ögonen och talar om att jag sjunger fel. Fel text, fel melodi, fel låt. Det roliga är att oftast kan jag låten bra mycket bättre än dom för låten dom sjunger är en gamal godning från långt innan dom änns var påtänkta. Nya artister gör många covers. Mina kära barn tror dock att det är de senaste i deras hippa värld. Jag låter dom tro det!
Nä, annat var det förr. Då bad mina barn mig alltid att sjunga innan sovdags. Först läste man två böcker. Hanna valde en och Amanda en. Amanda valde alltid samma, kväll efter kväll. "Jakob och Joakim". Nicke höll på att dö efter ett par veckor och ändrade i texten för att få nån variation. Men se det gick inte alls. Amanda ändrade notoriskt tillbaka till ursprungs texten. När böckerna var lästa skulle man sjunga. Jag sjöng och sjöng. Samma små sånger varje kväll. Kunde väl inte så många men tjejerna var nöjda. Vid nått tillfälle när det var för mycket spring i benen på de där två skulle vi köra en avslappningsövning. Jag härmade nått avslappningsband jag hört. Ni vet ett sånt ,där en sjukt monoton, lugn röst talar om att man ska slappna av i de olika kroppsdelarna. Tror vi började med pannan och sen gick neråt. Allt var lugnt och fridfullt tills jag kom till att vi skulle slappna av i baken och låta skinkorna sjunka ner i sanden. Det blev alltid lite fnissigt då.
En kväll fick jag nått tokspel. Inte vidare smart vid den tidpunkten men av nån anledning så byte jag ut ordet stjärt till att vi skulle slappna av i arslet. Efter den gången låg tjejerna stela som pinnar och slappnade inte av ett dugg utan låg bara och väntade på att mamma skulle säga det där ordet. Ordet som var på gränsen till vad man fick säga. Kroppen gick nog inte ner i varv men skratten som ekade innan sovdags kanske gjorde gott det med!
På vägen hem påbörjar hon en låt genom att sjunga nån strof och sen trycker hon upp micken (i det här fallet hennes mobil) mot mig och jag ska fortsätta på låten hon bestämt ska sjungas. Jag, som är hes, så jag knappt kan prata rasslar ur mig lite stönande läten.
-Men sjung då, skriker Hanna och gör om hela proceduren igen.
-Men varför sjunger du inte?
Det kan ju bero på att Ni mina båda döttrar allt som oftast himlar med ögonen och talar om att jag sjunger fel. Fel text, fel melodi, fel låt. Det roliga är att oftast kan jag låten bra mycket bättre än dom för låten dom sjunger är en gamal godning från långt innan dom änns var påtänkta. Nya artister gör många covers. Mina kära barn tror dock att det är de senaste i deras hippa värld. Jag låter dom tro det!
Nä, annat var det förr. Då bad mina barn mig alltid att sjunga innan sovdags. Först läste man två böcker. Hanna valde en och Amanda en. Amanda valde alltid samma, kväll efter kväll. "Jakob och Joakim". Nicke höll på att dö efter ett par veckor och ändrade i texten för att få nån variation. Men se det gick inte alls. Amanda ändrade notoriskt tillbaka till ursprungs texten. När böckerna var lästa skulle man sjunga. Jag sjöng och sjöng. Samma små sånger varje kväll. Kunde väl inte så många men tjejerna var nöjda. Vid nått tillfälle när det var för mycket spring i benen på de där två skulle vi köra en avslappningsövning. Jag härmade nått avslappningsband jag hört. Ni vet ett sånt ,där en sjukt monoton, lugn röst talar om att man ska slappna av i de olika kroppsdelarna. Tror vi började med pannan och sen gick neråt. Allt var lugnt och fridfullt tills jag kom till att vi skulle slappna av i baken och låta skinkorna sjunka ner i sanden. Det blev alltid lite fnissigt då.
En kväll fick jag nått tokspel. Inte vidare smart vid den tidpunkten men av nån anledning så byte jag ut ordet stjärt till att vi skulle slappna av i arslet. Efter den gången låg tjejerna stela som pinnar och slappnade inte av ett dugg utan låg bara och väntade på att mamma skulle säga det där ordet. Ordet som var på gränsen till vad man fick säga. Kroppen gick nog inte ner i varv men skratten som ekade innan sovdags kanske gjorde gott det med!
Kommentarer
Trackback
