...men inte av förkylningen utan av att jag tänker för mycket.
Tess, behöver den där av-och på-knappen, Du lovade skicka till mig. Jag behöver den nu.

Har tänkt så det knakar. När jag var femton, då var det så lätt. Då fanns det bara rätt eller fel, svart eller vitt. Nu är det en enda sörja. Å ena sidan kan det vara så här, eller så här. Eller så menar folk ingenting med någonting. Vad får man tycka? Vad får man säga? Vem har rätt att tycka eller dömma?
Ja Ni ser. Är det konstigt att man håller på att bli lite knäpp?

Hur som helst så mår vi bra. Taxin har stannat för kvällen. Restaurangen stängt och kvar ligger tvätten. Pust!