Hanna är idag på sista träningen innan den slutliga truppen till sörmlandslaget spikas.
Jag har och har haft så mycket åsikter angående hur uttagningarna till dessa lag går till. Jag har det fortfarande. Men det är alltid svårt att framföra åsikter när man som jag, är mamma och dessutom väldigt mycket onyxare. Risken är liksom överhängande att åsikterna tolkas fel. Som om jag bara är en bitter morsa eller partisk onyxare.

Oavsett hur det går för Hanna idag så kommer ingen bryta ihop. Hanna har gjort en av sina bästa säsonger någonsin så här långt. (Försvaret i Onyx damlag har i år varit lysande) Men framförallt finns glädjen i ögonen igen. Glädjen och tryggheten som gör att man vågar misslyckas och på så vis också lyckas.