Inventeringen på skokanonen gick galant. Slutade tidigare än tänkt och slapp byta om på jobbet. Hann tom att vila en stund innan det var dags att göra sig lite snygg.

Kvällen blev mycket trevlig. Har skrattat massor vilket alltid gör att jag känner mig levande. Yngre kanske. Hur som helst tror jag stenhårt på att ett "gott skratt förlänger livet." Vi satt mittimot Uffe och hans Monica. Hon är så galet glad och sprallig så man kan inte annat än att skratta. Absolut inte åt utan med och jag förstår att Uffe mår bra tillsammans med denna härliga kvinna. Hon bjöd friskt på Hoa-Hoas tavla då denna skulle auktioneras út. Tror dock Uffe var rätt nöjd då hon inte vann någon tavla att ta med hem. 

Skrattet fastande dock i halsen då jag förstod att IFK handboll tog hem priset som jag ansåg varit vikt för Onyx herrlag. Surt! Bitter!? Ja som faan, faktiskt! Anettes bror fick inte heller pris. (Anette hade med sig kranvatten i flaska till galan. Smart då dom tar sjukt mycket betalt för all dryck. Fatta att en öl kostar 50 spänn! En lite ynklig flaska. Må hända att jag håller på att bli gammal med 50 spänn!!?? Jag drack för övrigt julmust om nån undrar)

Å andra sidan skrattade jag hela hemresan åt alla dråpliga kommentarer från alla passagerare. Onyx folket är ett humorisktiskt och varmt folk som jag är glad att jag fått möjligheten att lära känna. Tänk va mycket jobb man lagt ner på den klubben. Men det är värt varenda sekund när man tänker på allt jag fått tillbaka. Idrott är fantastiskt!

Thomas Ravelli var på galan. Han klappade mig på axeln. Det Du mamma! Tänk när vi var på Cypern och svenska landslaget var där samtidigt. Dom bodde på hotellet bredvid vårt  och jag tvingade min mamma att vi skulle stå utanför och vakta för att få en skymt av Glen Strömberg. Sist av alla kom han släntande med sitt långa hår, snuset under läppen. Den snyggaste, den bästa! Dyrkade den killen i mitten av  80-talet. Han spelade i tröja nummer 7 under blåvitts storhetstid. Har gamla kassett band sparade från sportradions sändning från slutminuterna då Göteborg vann finalen i UEFA cupen. Glen slet alltid som en gris och var efter varje match så skitig så man knappt kunde läsa numret på hans rygg. Han var min gud!

Nu ska jag krypa ner i världens skönaste säng. Min.

Sov gott alla!