...och jag gillar det!

Idag fick jag en charmig bekräftelse på att Oxelösund är en av de minsta små städer som finns. Vi var på jakt efter en nyckel. Det finns två sådana nycklar varav en var på psyket. Ja eller hos en som jobbar där. Den andra befanns sig hos Stickan, eldsjäl i OIK och en riktgt skön go gubbe som vi haft förmånen att lära känna under allt jobb med lägerboendet.
Vi ringde Stickan men han var inte hemma, cykeln var inte heller hemma. Till saken hör att Stickan hör till den underbara skaran människor som fortfarande inte tycker sig behöva mobiltelefon.

Var är Stickan? Jo, antagligen runt torget i vår lilla stad.
Tar en rövare och visst hittar vi honom. Sittandes i OIK's lilla kur sitter Stickan i värmen och säljer BingoLotter. Lika glad som vanligt och dessutom med nyckeln vi söker på sin knippa.

Alltså: Vi fann nyckeln. Man behöver inte ha mobiltelefon om man inte åker över stadsgränsen.
Bästa, bästa Stickan. Du är min idol!