Oj, så fort jag fick min hämnd på Hanna som sabbade mitt kortspel ikväll.

Nyss. Det bara hände och var faktiskt inte alls meningen. Men det var inte mindre kul för det.

Våra döttrar har en förmåga att krypa ner i sängen och i nio fall av tio be nån av oss föräldrar att hämta vatten. Varje kväll har det varit så i säkert minst tio år. Fråga Nicke så får Ni höra att jag inte överdriver. Dum förälder som man är går man och hämtar det där vattnet för man vill bara att dom ska sova nån gång.

Ikväll vara det samma visa.
"Snälla mamma. Vatten...."
Vattenflaskan med ljummet gammalt vatten sträcks mot mig för att tömmas och fyllas med nytt kallt, gott vatten. Greppar flaskan och utan att inte riktigt tänka innan vänder jag den upp och ner med korken riktad mot Hannas ansikte. Oj! Råkade visst trycka lite lätt på flaskan också så det helt plötsligt for iväg en rejäl stråle genom luften och rätt ner på en grymt förvånad unge. Hehe!
"Men mamma. Det här...Näe...det här är inte okej alltså!"

Behöver jag tala om att jag låg som en mäla över diskbänken i ett hysteriskt skrattanfall???

Anar dock att hämnden kommer. Ska sova med regnställ i natt!