Stod och tänkte på varför jag är så förtjust i skolavslutningar och jag tror att jag kom på varför. Jo, för att det är en tradition, en av få som verkligen är lika underbart år efter år. Det spelar ingen roll om jag själv slutat skolan eller om mina barn gjort det eller om vi haft studenter som vi firat. Varje år är lika fint och jag blir lika lycklig varje år. En tradition som handlar om ungdom, frihet, lycka och stolthet.

Alla år vi varit på vallarna och käkat tårta. Alla de fina sommarsångerna. Talen. Alla fina studenter. Jag är blödig och jag kommer säkert klämma en tår eller så. Bara tanken på att få se Anton snygg i kostym gör mig rörd. Killen jag lärt känna allt mer och fått hans fina fina föräldrar på köpet. Å så "mina" goa innebandy tjejer. Duss, Emelie och Sanna. ( Jo Sannas räknas i allra högsta grad trots flytten till Telge.)

Imorgon tar också Chrille, Jannes äldsta, och kusin Louise studenten. Många vita mössor jag känner i år.
Försökte förklara hur allt brukar gå till för Janne häromkvällen eftersom han aldrig varit på nån sån tillställning. Tom då sprack rösten.

Hur ska det gå nästa år när min egen älskade unge kommer utspringande???
Herre gud! Då blir det nog till att ta fram ett lakarn att snora i....