Proverna som togs igår har jag inte fått några svar på än. Blodtrycket var något lägre dock och idag mår jag bättre än på flera dagar. Vet inte vad som är vad. Om det är att det varit lite mycket som gör att jag känt mig risig eller om det är nått på riktigt. Doktorn lär väl höra av sig.

Idag har jag inget inplanerat. Känns som om det är första dagen på länge inga "måste fixa" grunkor hänger över mig. Det känns bra.

Igår var vi och fikade hos Jannes föräldrar. Skrattade så jag höll på att sätta kaffet i fel strupe. Jannes pappa berättade om alla sina hyss som liten. Nåja, yngre. Så härligt att få skratta.

För att få en bra balans på känslorna tittade jag senare på filmen Benjamin Buttons otroliga liv. Nicke var här i söndags kväll och påstod att jag skulle gilla den. Han känner mig. Den var grym. Till en början något seg men allteftersom jag tittade ju mer engagerad blev jag och de sista tjugo minuterna grinade jag hejdlöst.

När jag ändå var igång grät jag en skvätt över lite andra skitsaker också. Ni vet, världekonomin, alla barn som far illa och så klämmde jag en tår över att tjejerna inte var här och över att jag är skiträdd för sjukhus och vill ha ett fast jobb och en herrgård.

SÅ nu är det avklarat och jag är glad igen!!!
Jag vet. Det låter inte klokt men det bjuder jag på. Bjuder på på det då jag är helt övertygad om att det finns fler som är precis likadana.