Amanda var missnöjd efter lördagens träning i Hedebyhallen. Hon tyckte hon kunde bättre än hon visade. Kul då att hon får en ny chans att visa vad hon går för. Idag presenterades hennes namn nämligen bland dom som gått vidare till steg två!!!
Blir glad för hennes skull då jag vet att hon verkligen varit taggad och vill det här. Hon är grym som vill, vågar och satsar. Hon har alltid varit, till åren sett ,yngre än sina lagkamrater men alltid tagit tag och mött utmaningen på ett otroligt moget sätt. Men så har hon också fått chansen av sina tränare. Ingen har bromsat henne pga hennes unga ålder. Ingen har knölat in henne i ett fack och sagt att där ska du spela för att Du är så eller så gammal.

Tror hon skulle kunnat bli bra i vilken idrott som helst. Hon har bara dom rätta förutsättningarna på nått sätt. Hon tränade friidrott under nån säsong men la av då det var för mycket lek för hennes del. Hon ville att det skulle vara på riktigt. Hon ville hoppa höjd som Kajsa. Inte hållas och leka lekar som man inte änns blev svett av. Minns så väl då hon sa:
-Mamma. Nu slutar jag. Jag behöver ju inte änns duscha efteråt!
Åren efter att hon slutat tog hon medaljer i flera grenar på skolmästerskapen och i sina små gympa kläder vann hon över barn som "lekt" vidare i friidrotten på Rosvalla. Jag menar nu inte att det är fel att leka. Inte alls. Men nog borde man kunna se om någon vill mer. Låt dom som är mer mogna utvecklas i sin takt.

Hon var riktigt duktig på badminton också. Under några år tränade och tävlade hon flitigt och vann en massa över jämåriga killar. Dom små pojkarna grät av förudmjukelsen. Att få stryk var trist men att få det av en tjej var mer än vad dom klarade av.  Sen kom lagidrotten och innebandyn och tog över. Att vara en del i ett lag. Att få glädjas ihop med andra istället för att själv helt ensam stå med både vinster och förluster. Valet blev självklart.