Snart läggdags och så hamnar jag vid datorn. Förstårs!

Minns Ni den där rapporten som jag & Hanna slet med straxt innan jul? Den som behandlade talangutveckling och som hon skrev i ämnen samhäll B? Ja hur som helst, fick hon VG på den. Kanon bra jobbat gumman! Speciellt då hon läser kursen utan lärarledda lektioner och i stort sätt utan handledare. Dessutom har den stackars dottern en mamma, som när hon blir inblandad i skolarbeten, är hemskt petig och jobbig. Jag är stolt över Dig som orkar kämpa med både skola och innebandy. Att Du sen är värdelös på att plocka undan tallriken efter Dig får vi ta, Din pappa och jag!

I går träffade jag David i sporthallen. David är en av alla de fantastiska ledare som jobbar i Onyx. David blev för tid sen pappa för första gången och när jag frågade honom hur det kändes så sa han nått så jäkla bra. David säger och skriver ofta väldigt bra saker så det i sig var inget som förvånade mig. Han är grym på att formulera sig och skulle antagligen kunna övertyga vem som helst om vad som helst bara för att han är så toppen bra på att lägga fram saker. I allafall svarade han så här på min fråga:
"Ja, för första gången i mitt liv så kan jag inte i ord beskriva en känsla jag har. Så häftigt är det."

David förstod det antagligen inte själv men när jag tänkte på det efteråt så var det ju precis vad han gjorde. Han beskrev ju exakt hur det är att få barn och den känslan man har för dessa små liv. Kanske är det just det som gör kärleken till ens barn så unik. Den känslan går utanpå allt annat man upplevt och känt och går inte att formulera med några taffliga ord eller meningar som ändå inte är i närheten av man som sker i hjärtat. Vi kanske inte änns ska försöka förklara utan bara låta det vara just så fantastiskt som bara en obeskrivlig känsla kan vara.