Så nu är de viktiga måste samtalen ringda.
Har hunnit med ett samtal med Antons mamma också. Hon ringde och inledde med att säga att hon var från Inkassobyrån. Tur att jag kände igen rösten. Annars hade jag blivit dryg. För det säger Hanna att man får vara mot myndighetspersoner som stör mitt i livet. Hur som helst blir det bio framöver. Men eftersom vi är sååå upptagna, vi två, så tar vi det nästa barn-fria (låter det positivt? Barn-lösa då?) period. Går alldeles för sällan på bio men nu ska tanterna ut på vift.

Har förutom samtalen hunnit med att snabb läsa SN också. Att snabbläsa innebär för min del att jag kollar rubrikerna på sporten. Läste att Packe går upp i H1 men att Anton väljer motsatt riktning. Det är rätt riktning Anton! Du ska spela matcher och utvecklas. Sen ska Du självklart ha siktet inställt på högre höjder framöver. Men just nu gör Du rätt. Du är för ung för att bara nöta bänk. Har för övrigt lite svårt att förstå det där med att man månad efter månad spelar vidare i ett gäng där man kanske inte änns får sitta på bänken utan är förpassad till läktaren. Jag förstår att dessa personer kan vara guld värda att ha med i grupp pga andra kvalitéer. Jag fattar också att man behöver ha folk till träningarna förutom de som sen blir uttagna till match. Jag förstår att det ska finnas konkurrens. Men jag begriper inte att dessa inte tar chansen att spela i andra lag när möjlighet ges.  För det är väl spela man vill? Eller är det något annat man strävar efter?
Kanske nån ung smart förmåga kan förklara för tant!?

Vår Hanna har nästan alltid tränat med flera lag. Ibland dubbla träningar samma kväll. Från Herrhagen med F91 till Multihallen med dåvarande F89. Hon har kört matcher med flera lag under ett par säsonger. Det har orsakat en del val och hon har slagits mellan att vilja till a-laget och sin starka lojalitet mot de yngre tjejerna. Att det har fungerat har många gånger handlat om bra kommunikation mellan ledarna i de olika lagen. Likaså då förre damlags tränaren Jonte styrde skjutan. (Hanna var bara 14 då) Alltid fanns en kommunikation mellan oss föräldrar, han och flicklagstränaren. Hanna har slitit för att komma dit hon är idag. Hon är så värd sin plats men nog faan har det kostat! Inte pengar men svett, slit och en och annan tår. Men nog har hon fått spela matcher. (utom en säsong då kommunikationen fungerade sämre och då var det mindre svett men väldigt mycket tårar, bara för att hon ville spela)

I helgen väljer Amanda att spela match med ett av klubbens yngre lag. Tycker hon gör rätt. Hon tränar med D3 och ibland även med D2. Är ganska övertygad om att hon är den som tränar mest av samtliga målvakter på flick och damsidan men då det är många som ska hållas igång och få matchträning så får hon allt för sällan hela matcher i kroppen. Man ska vara rädd om målvakter. Dom växer inte på träd. Därför gör hon rätt i att ta chansen i helgen. Dessutom saknas tydligen målvakt i det yngre laget så hon tar ingen annans plats heller. Kör så det ryker Rumpan!