Jo, alla som tar sig upp ur sängen i vårt land den här årstiden någelunda tidigt, är hjältar. Jag tycker verkligen det. Det är mörkt, den mysiga adventstiden är över och vad ser man fram emot när man kliver upp ur sängen halv sju en onsdagsmorgon? Nej, jag vill inte dra ner rullgardinen ytterligare utan bara tala om att det krävs en del av människor som orkar med vardagen. Självklart har vi massor att se fram emot och visst kan vi titta oss i spegeln och säga till oss själva att vi är bra och att vi tom efter lite spakel ser okej ut. Vi kan säga att vi har tusen saker att vara tacksamma över men handen på hjärtat. Hur många känner att livet är underbart just i den sekunden då den gälla mobilsignalen ljuder? Hur många tänker att "åh jag jag är lycklig över att just jag får sätta ner fötterna på de iskalla golvet, dra undan täcket, lämna den gosiga sängen och tafatt leta redan på morgonrocken"? Inte jag iallafall! Nu därimot, en och en halv timme senare då jag fått kaffe och hunnit säga hejdå och pussat på Amanda som travat till bussen. Nu känns dagen rätt okej!

En yrkeskategori som ska ha en ständig hjälte-gloria hänga över huvudet är städare, eller lokalvårdare som det så fint ska kallas. Inte nog med att dom tar reda på andras skit dom har ofta okristliga arbetstider.Jag städade en period på Tessin skolan. Jag klev då upp ur sängen vid halv fyra. Jag fick ångest varje kväll jag ställde klockan. Bara att trycka in noll, tre, tre, noll gjorde att jag kände hur det snörde ihop sig i magen. När jag väl var på jobbet var det okej. Inte roligt men okej. Jobbade fem timmar för att sen vara ledig ett tag för att sen återvända till samma skola och göra ytterligare tre timmar. Jag har väl aldrig varit så osocial som under den här perioden. Under den lediga stunden mitt på dagen sov jag. När jag kom hem efter kvällspasset ställde jag klockan och gick och la mig. Så såg dagarna ut, måndag till fredag.  All heder till dom människor som står ut. Ingen av dom som jobbade så hade barn, kanske en förklaring till att det fungerade för dom men mindre bra för mig.