Börjar dagen med ett citat.

"Mycket få människor lever idag - de flesta gör förberedelser för att leva imorgon."
Jonathan Swift

Tänkvärt eller hur?
Hur ofta gör man inte saker inför något, i strävan mot något annat? Hur kommer det sig att vi har så lätt att drömma om saker som ska komma. Måla upp bilder om hur det kommer att bli, istället för att leva nu och här? Är det så att drömmen är mer fantastisk än verkligheten? Att vi finner mer tillfredsställeelse i att se fram emot något än att leva mitt i det, nu idag?

Jag vet. Gammal skåpmat men ändå lite värt att tänka på.

Sen undrar jag när Liza Marklund ska "tala ut" och i vilken kvällstidning det blir. Jag undrar också hur mycket hon kommer att ta i betalt då hon ska berätta hur saker och ting ligger till med allt kring boken "Gömda". (det kommer jag nog aldrig få veta) Jag har bara läst en bit i boken som nu är så omdebatterad. Jag är klen när det gäller den typ av berättelser då människor far illa. Speciellt då det gäller barn och djur.

-Det här ska du inte se mamma, kan mina barn säga och dom har verkligen rätt. Det är inte så att jag blundar för verkligheten utan snarare så att jag inte står ut med att se vidrigheter jag redan vet finns. Jag har svårt att släppa det sen och ältar det i förbannelse. Det blev likadant med Onskan, Jan Guillous bok. Jag läste tjugo sidor och mådde sen så illa av att den lilla pojken blev så illa behandlad så jag la ner det projektet. Jag är som sagt vad lite klen.

Hur som helst vill jag veta hur Liza ska hantera den situation som hon hamnat i. Liza är smart, hon är en affärskvinna. Har läst alla hennes andra böcker och gillar henne skarpt. Fortsättning följer....