Har just varit ute på en promenad. Blev bara 45 minuter men ändå. Blåsten gjorde att skallen är rensad. Bra eller dåligt? Ja det beror ju på hur man ser det. Man tänker att det måste vara bra men vem säger att det bara är det jobbiga tankarna och knöliga cellerna som försvinner? Tänk om en massa bra idéer blåser bort och aldrig kommer tillbaka?!

Det påminner mig om en natt då jag vaknade och hade ett kanon bra uppslag till en roman. Jag gick upp och funderade över hur fantastiskt bra det var. Drömmar brukar man ju inte inte alltid minnas på morgonen men eftersom det var ett så bra upplägg och jag var vaken så var jag övertygad om att "det här behöver jag inte skriva ner".

Har grämt mig många gånger sedan dess. Minns bara små fragment från hur jag tänkte och det har inte blivit någon roman. Jag har alltid sagt att nån gång under min livstid så ska jag ge ut en bok. Om den så bara ska tryckas i ett ex så ska jag ha en i min bokhylla. Fatta vad grymt att ha en med sitt eget namn tryckt på ryggen av boken.