Ipoden var på plats ett tag med underbara toner från Lasse Winnerbäck. Men jag blev inte riktigt nöjd då den rackarn hamnade för lång ut i ramen så nu måste jag komma på ett sätt att få den mindre eller byta till en annan som ryms.

För övrigt har jag varit rätt taskig ikväll.
Janne lyckades, fråga mig inte hur, kasta in sin ena lilltå i min murade öppna spis. Jag vet inte hur jag ska ursäkta mig men jag har nån konstig förmåga att brista ut i skratt när nån gör sig så där illa. Jag vet ju jäkla ont det gör men normalt sätt går det ju över efter lite svära. Nu sprang han runt som en galning innan ha kastade sig på golvet. Ni som känner Janne vet att han sällan springer överhuvudtaget och absolut inte fort men här snackar vi rekord på hundra meter. Gud vad jag skrattade. Inte så där lite fint i smyg utan verkligen gapskrattade.

-Japp, där gick tån av, kved han.
Såvida tån är av eller inte kan jag inte avgöra men att han hade ett elände att överhuvudtaget få på sig skon när han skulle gå hem, det kan jag intyga. Han hade nog jäkligt ont stackarn. Å jag skrattade....Usch va taskigt. Kan nog inte vänta mig nån större sympati därifrån nästa gång jag gör en liknande manöver.