De svenska juniorerna åkte på däng, i dubbel bemärkelse.
Lyckades hålla mig vaken tills andra perioden var slut. Kanada vann matchen med 5-1 och med tanke på det jag såg så var Kanada det bättre laget. Tycker Kanada kunde fått fler utvisningar än dom fick men vet inte om det skulle hjälp då svenskarna ändå inte kunde utnyttja de numerära överlägena.

Jag gillar när sport handlar om fysik och tuffa tag men jag hör inte till dom som står upp i soffan, vevar med kudden och jublar vid slagsmål. Tyvärr har det bara blivit allt mer av den varan inom hockeyn och jag har förstått att många gillar det och att det mer eller mindre hör till idag. Jag är väl gammalmodig som fortfarande tycker att en snygg dragning eller ett läckert passningsspel ger mig mer gåshud än att vuxna killar kastar handskarna och börja veva. Kan inte i min trånga hjärna förstå varför det som är inte är okej på gatan ska vara okej i en rink. 

"Jo men åker nån på en smäll så  ställer man upp för sin kamrat och hjälper den genom att själv veva lite också. Man måste sätta sig i respekt."

Köper att man står upp för sitt lag och för en medspelare. Men var är alla dessa tuffingar när det hettar till ute på gatan? Vem ställer upp för vem då? Fast det är klart i de gängbråk som blir allt vanligare är det kanske det det handlar om. Att ställa upp för en kamrat.

"Jo, men i sportens värld har man en domare som styr upp saker och ting. Ser till att inget händer och delar ut straff i form av utvisningar".

Jojo. Var var den domaren igår? Det är ju till och med okej att köra över målvakten numer.

För mig som älskade ishockeyn som spelades på åttio och i början av nittiotalet känns det extra surt när domaren tappar matchen och verkar ungefär lika köpt som i brottningens OS i somras.