...och dom som står främst i kön att veva är de som själva borde ta sitt ansvar för vad som skrivs. Kvällstidningsjournalisterna.

Jag tror aldrig vi får veta exakt vad som stämmer och inte i historien om Mia. Tycker mest synd om alla i och runt historien just nu. Drevet går och det är skoningslöst. Ingen skyddas för nu ska sanningen fram. Författaren till boken "Mia-sanningen om Gömda", Monica Antonsson,  valde att inte kolla med Mias familj i sitt arbete med boken. Hon ville lämna dom i fed. Bra tänkt! Hur i fred är dom nu då när man talar om för dom att allt dom upplevt är ren och skär lögn.

Varför har ingen undersökt sanningshalten i den här historien tidigare? Innan dom berörda tjänat så mycket pengar på den? För det är väl det som retar folk mest att nån eller några gjort grova stålar på historien? För Antonsson tjänar väl inte några pengar på att ge ut sin bok? Hon kommer väl skänka alla sina till välgörande ändamål? 

På "Gömdas" omslag står det att boken är "en sann historia". Mer korrekt hade varit att skriva "bygger på en sann historia", säger Liza själv.

Vi kan nog vara säkra på att ingen i framtiden kommer skriva att den historia man vill berätta, är sann. För allt skrivet är subjektivt och det finns säkert saker som kan vinklas på annat sätt av någon annan och på så vis rubriceras som lögn.

Kanske varje journalist skulle ha en liten textruta längst ner vid sitt namn.
"Artikeln bygger på något som något berättat och som jag tolkat, bör icke förväxlas med din sanning av vad som hänt!"

Summa summarum: Skriv inte en bok som du säger är sann. Köp inte en toblerone på ett kort som inte är ditt. Missa inte en straff i fotboll. Ta inte styk mot vitryssland i hockey och stå framförallt inte i mål i just den matchen. För då får alla svenska medier nått lyriskt i blicken. Korsfäst dom vi hyllade förra veckan. Det är ett helt logiskt förfarande!