Riktiga julkort, sådana som man får med posten är charmigt. Kanske för att det börjat på att bli allt mer sällsynt. Jag tycker verkligen om att få julkort så Ni som brukar skicka. Fortsätt med det. Men hör ni till dom som sparar förra årets kort för att se vilka som är värda att få ett i år så lär Ni inte hitta nått med min namnteckning på, från förra året.

Jag har nog inte skickat julkort på flera år faktiskt. Borde kanske skämas lite. Men bara lite. Så länge min farmor fanns i livet skickade jag alltid till henne. Hon var gamal och tyckte det var viktigt.

Skälen att jag lagt ner det där är flera. Dels kan ett argument vara att det faktiskt blir en ganska dyr kostnad med kort och porto. Iallafall om man vill skicka till många. Att tänka på miljön är ju sobert men så duktig är jag inte. (trost att jag numer sorterar soppor riktigt bra faktiskt)

Huvud-argumentet mot detta är dock att det till sist kändes så oerhört fåningt att sitta med adressboken och gå igenom den från pärm till pärm. Vilka ska få julkort i år?
-Så nu har jag kommit till Ö. Nu får Ni andra skriva under med era namn.
Bunten langades över till man och barn som flitigt skrev sina autografer på kort efter kort. Snacka om löpande band.
Nä. Det där med julkort får vara. Kanske tar jag upp det när Ni minst anar det men då ska det vara julkort med känsla. Egna kort och bara till vissa utvalda. (inte från a till ö) Kort med en känsla att jag verkligen vill önska  en riktigt god jul.