Så där ja. Dagen har startat och jag har hunnit med både avslappning och en promenad. Känns bra.

Igår kväll var vi och fikade hos Jannes pappa. Trevligt som vanligt och extra mysigt då ett gäng kusiner dök upp. När vi skulle hem drabbades jag av en regression. (=tillbakagång) Kändes som om jag blev typ tre och en halvt år ungefär. Skulle kunnat lagt mig ner i trapphuset och sparkat och skrikit en stund. Lite typ som Mattis i Ronja när Skalle- Per gått bort. Vill bara att hon ska stå där i sitt kök som vanligt. Sucka över sin omöjliga son och skaka på huvudet samtidigt som hennes ögon lyser av kärlek. "Hon fattas oss". Så förtvivlat mycket.

Skit vad ont det kan göra.

På fredag är det begravning och jag tror att de flesta bara känner en stor bävan inför den dagen. Vill ha den överstökad för vi vet alla att den blir tuff.